Godartad paroxysmal positionell vertigo (BPPV)

DEFINITION

Benign Paroxysmal Positionell Vertigo (BPPV), mera känt som kristallsjuka, är en av de vanligaste orsakerna till perifer vestibulär yrsel. Tillståndet karaktäriseras av plötsliga och kortvariga anfall av rotationskänsla (vertigo) som utlöses av ändringar av huvudets läge i förhållande till tyngdkraften.

SYMTOM

Den kliniska bilden vid BPPV inkluderar vanligtvis:

• Intensiv rotationsyrsel, som regel med varaktighet under en minut.
• En ihållande känsla av ostadighet eller obalans mellan anfallen.
• Vegetativa symtom som illamående och, i svåra fall, kräkningar.
• Positionell nystagmus (ofrivilliga rytmiska ögonrörelser) synkront med yrselanfallet.

När bör du uppsöka läkare: Upprepade episoder av lägesberoende yrsel som varar i mer än några dagar kräver specialiserad klinisk bedömning.

ORSAKER OCH PATOGENES

I de flesta fall förblir den exakta orsaken till BPPV okänd (idiopatisk form). Dock är följande faktorer kända:

• Skallskador: Även lätta stötar kan leda till att otoliter lossnar.
• Sjukdomar i innerörat: Tidigare balansnervsinflammation (vestibularisneurit), labyrintit eller Menières sjukdom.
• Åldersrelaterade förändringar: Degeneration av makula i utriculus.

Patogenes: Grunden för sjukdomen är kanalolitiasis — förflyttning av mikroskopiska kalciumkarbonatkristaller (otoliter) från förgården till en av båggångarna (oftast den bakre). Vid huvudrörelser rör sig dessa partiklar på grund av tyngdkraften, vilket leder till onormal strömning av endolymfan och stimulering av receptorer. Hjärnan tolkar detta som en felaktig signal om aktiv rotation.

RISKFAKTORER

Sjukdomen manifesterar sig främst hos patienter over 50 år, med en högre utbredning bland kvinnor. Historik av skallskador, benskörhet (osteoporos) och tidigare otoneurologiska sjukdomar ökar också den statistiska risken för att utveckla BPPV.

KOMPLIKATIONER

Även om BPPV har ett godartat förlopp, ökar den vestibulära störningen risken för fall och skador avsevärt (särskilt hos äldre patienter). Det kan även leda till utveckling av ångestbesvär, rädsla för att röra huvudet och en väsentlig reduktion av livskvaliteten.

FÖRBEREDELSER INFÖR DITT MÖTE

För att optimera diagnostiken rekommenderas att patienten förbereder:

• En tidslinje och detaljerad beskrivning av anfallen (utlösande rörelser, exakt varaktighet).
• Information om tidigare skallskador, infektioner eller öronoperationer.
• En fullständig lista över alla mediciner som används.

DIAGNOSTIK

Diagnosen baseras på en typisk sjukhistoria och klinisk undersökelse med specialiserade lägestester. Guldstandarden för den bakre båggången är Dix-Hallpikes manöver. För att objektivisera utlöst nystagmus används:

• Elektronystagmografi (ENG) eller Videonystagmografi (VNG).

Kompletterande undersökningar (som MR-undersökning av hjärnan) används uteslutande vid differentialdiagnostik för att utesluta centrala orsaker (som tumörer eller vaskulära störningar).

BEHANDLING

Den primära och mest effektiva behandlingen för BPPV är användning av repositioneringsmanövrar. Detta är specialiserade medicinska rörelser (t.ex. Epleys, Semonts eller Lemperts manöver) som syftar till att mekaniskt flytta otoliterna ut ur båggångarna och tillbaka till förgården med hjälp av tyngdkraften.

Farmakologisk terapi påverkar inte själva orsaken till sjukdomen och bör endast användas vid behov för tillfällig lindring av kraftiga vegetativa symtom. Kirurgisk behandling är förbehållen undantagsfall med ihållande bristande effekt av konservativ terapi.

REHABILITERING OCH LIVSSTIL

Efter utförande av en repositioneringsmanöver rekommenderas patienter att:

• Undvika tvära huvudrörelser och extrem böjning av huvudet bakåt eller framåt.
• Sätta sig eller lägga sig ner omedelbart vid de första tecknen på yrsel för att öndvika fall.
• Vid kvarstående obalans, följa råd om genomförande av rehabiliteringsträning noga.