Herpes, genital

DEFINITION

Genital herpes är en vanlig sexuellt överförbar infektion som orsakas av herpes simplex-viruset (HSV). Den kan yttra sig som smärta, klåda och sår i könsorganen, men vissa individer är symtomfria bärare. Det finns inget botemedel mot genital herpes, men läkemedel kan hjälpa till att hantera symtomen och minska risken för överföring.

SYMPTOM

Symtomen kan vara smärta, klåda, röda knölar eller blåsor, sår och sårskorpor i underlivet. Återfall är vanliga och kan åtföljas av influensaliknande symtom. Placeringen av symtomen varierar mellan män och kvinnor.

ORSAKER

Genital herpes kan orsakas av HSV-1 (som ofta förknippas med munsår) eller HSV-2 (som är den primära orsaken till genital herpes). Viruset sprids genom sexuell kontakt och hud-mot-hud-kontakt.

RISKFAKTORER

Riskfaktorer för att drabbas av genital herpes är att vara kvinna och att ha flera sexuella partners. Kvinnor löper större risk att få infektionen från män än tvärtom.

KOMPLIKATIONER

Komplikationer av genital herpes inkluderar en ökad risk för andra sexuellt överförbara infektioner, infektion hos nyfödda under förlossningen, problem med urinblåsan, meningit och rektal inflammation hos vissa populationer.

FÖRBEREDELSER INFÖR DITT MÖTE

Om du misstänker att du har genital herpes är det viktigt att du träffar en vårdgivare för diagnos och behandling. Var beredd att diskutera dina symtom, din sexuella historia, kondomanvändning och mediciner med din läkare.

TESTER OCH DIAGNOS

Diagnosen baseras vanligtvis på fysisk undersökning och laboratorietester som virusodling, PCR-test eller blodprov för att upptäcka HSV-antikroppar.

BEHANDLINGAR OCH LÄKEMEDEL

Antivirala läkemedel som acyklovir, famciklovir och valacyklovir kan hjälpa till att hantera symtom och minska överföringen. Dessa läkemedel kan tas under utbrott eller som undertryckande terapi.

LIVSSTIL OCH HEMMEDEL

Förebyggande åtgärder inkluderar att avstå från sexuell aktivitet eller att använda kondomer konsekvent. Gravida individer med genital herpes bör informera sin vårdgivare för att förhindra överföring till det nyfödda barnet under förlossningen.

HANTERING OCH STÖD

Att få en diagnos av genital herpes kan framkalla olika känslor. Att kommunicera öppet med din partner, utbilda dig själv om tillståndet och söka stöd från grupper eller rådgivare kan hjälpa till att hantera de känslomässiga aspekterna av infektionen.

FRÅGOR

1. Kan man ha genital herpes utan att uppleva några symtom?

Ja, många personer som är infekterade med HSV kan vara asymtomatiska bärare.

2. Vilka är de vanligaste symtomen på genital herpes?

Symtomen inkluderar smärta, klåda, röda knölar eller blåsor, sår och sårskorpor i underlivet.

3. Hur diagnostiseras genital herpes?

Diagnosen baseras vanligtvis på en fysisk undersökning och laboratorietester som virusodling eller PCR.

4. Vilka är riskfaktorerna för att få genital herpes?

Att vara kvinna och ha flera sexpartner ökar risken för att få genital herpes.

5. Finns det ett botemedel mot genital herpes?

Det finns inget botemedel mot genital herpes, men antivirala läkemedel kan hjälpa till att hantera symtomen.

6. Hur sprids herpes genitalis?

Genital herpes sprids genom sexuell kontakt eller hud-mot-hud-kontakt med en infekterad individ.

7. Vilka komplikationer kan uppstå i samband med genital herpes?

Komplikationer kan vara ökad risk för andra könssjukdomar, infektion hos nyfödda under förlossningen, problem med urinblåsan, hjärnhinneinflammation och ändtarmsinflammation.

8. Hur kan man förhindra överföring av genital herpes?

Konsekvent kondomanvändning och att avstå från sexuell aktivitet under utbrott kan bidra till att förhindra överföring.

9. Vad bör gravida personer med genital herpes göra för att skydda sina nyfödda barn?

Informera vårdpersonal om deras tillstånd för att eventuellt påbörja antiviral behandling sent under graviditeten och överväga kejsarsnitt om aktiva lesioner förekommer under förlossningen.

10. Hur kan individer hantera den känslomässiga påverkan av en genital herpesdiagnos?

Öppen kommunikation med partnern, utbildning om tillståndet och att söka stöd från grupper eller rådgivare kan hjälpa till att hantera de känslomässiga aspekterna av infektionen.